Blir hemma idag! Orkar verkligen inte ta mej till Borlänge.
Tack för underbara kommentarer.. Det betyder så himla mycket att folk bryr sej och att man kan ringa om det behövs. Tack.. 
 
Jag och Martin har varit, och är, ett bra stöd för varandra också och det är jag väldigt tacksam över.
Utan det hade det inte gått..
När en av oss brytit ihop så har vi kunnat trösta och stötta varandra.
Vi har pratat så mycket som möjligt om vår älskade bäbis när vi känt att vi kunnat.

Usch man känner sej så extremt maktlös alltså! frustrationen och panik bara väller över en!
Vaför, frågar man sej! Bara en sekunds skillnad och jag hade kunnat haft honom hos mej här nu.
Kunde bäbis inte tänkt på något annat i bara en minut!
Det räcker med att chauffören hade tagit en halvminut längre tid på sej. Jag hatar verkligen det här.

Tomrummet som finns efter honom kommer aldrig att fyllas och läka igen!
För och inte tala om hur tomt det känns i huset rent fysiskt nu..
Jag hör honom hela tiden och lyssnar efter kattluckan.

Det här är det värsta som har hänt mej!
2009 är snart över som tur är. 2010 MÅSTE bli bättre!