Hej hej Dear Diary!
Idag på jobbet så började vi prata lite om min (ja vad ska man kalla det) sjukdom.. Vi pratade om graviditet och skaffa barn och så, och då kom vi in på det här ämnet... 
Sen slog det mej att jag har ju faktiskt inte sagt någonting alls om det, här i bloggen.. så nu tänkte jag berätta lite..
Så här är det! Jag har någonting som heter TurnersSyndrom..
När jag gick i fyran så tyckte min lärare och sjuksyster på skolan att jag inte växte lika mkt som mina klasskamrater... Inte så det var extremt synligt, men de ville kolla upp det iaf.. Jag fick komma dit och mäta mej och så..
Kommer inte ihåg exakt men jag tror att efter ett tag så fick jag komma till sjukhuset. Jag låg där i tre dagar, och fick ta prover och sådär.. Skulle tro att de misstänkte var det var redan då.. 
Så fick jag fick reda på hur det låg till.. Jag saknar en X-kromosom. Man kan säga att en normal tjej ser ut XX, medans jag ser ut X0
Detta innebär att jag har fått Tagit tillväxthormoner i flera år för och kunna nå en ganska normal längd.. Idag tar jag inga sprutor längre. Jag slutade på 154 i längd. 
Och för att komma in i puberteten har jag fått äta östrogen sedan det var dags för just puberteten.
Kommer få äta hormontabletter hela mitt liv, men det kan jag leva med.. Det är  lugnt.
Det som däremot är extremt jobbigt är att jag kan ju i och med sjukdomen inte få några egna barn. Jag producerar inte nå ägg helt enkelt..
Men jag har ändå haft ganska tur. Det syns inte på mej, förutom att jag är lite kort, att jag har det här... Folk som får reda på det brukar tala om för mej att jag inte alls ser så farligt kort ut..
Men nog känns det bättre med högklackat haha! ;) Ingen snack om saken.. hehe!
Har lärt mej leva med det här, och det går ju och göra en äggdonation.. Så jag kan ge min sambo ett biologiskt barn iaf, och det glädjer mej så oerhört..

Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga om det här nu... Men är det någon som har nå frågor så svarar jag gärna på dom.. =)

Kram på er!